SARKOIDOS UNDER GRAVIDITET

Jag är inte fri än, sjukdomen hänger ännu med även om jag känner mig frisk. Sarkoidos vilar under graviditet. Enligt min lungläkare kör graviditet samma funktion som medicinerna (som jag inte äter under graviditeten). Dämpar.

GODA NYHETER

Hjärtultrat visade ett friskt hjärta. Min lungkapacitet är bättre och mina labbsvar är i stort sätt ok. Mina sjukhusbesök är över för i år och endast en poliklinik följer upp mig i fortsättningen. Detta ser jag som en seger även om jag inte är kvitt sjukdomen till 100% än. Men nästan.

IVÄG PÅ ULTRALJUD

Spännande att se ifall mitt hjärta är med barn.

X ANTAL UNDERSÖKNINGAR

En förmiddag varje vecka spenderar jag på sjukhuset de tre sista veckorna detta år. Idag fick jag hemläxor inför helgen; jag ska bära holter (bärbar EKG), skriva dagbok (bar en TV, åt glass, shoppade, föll nästan när jag rastade hunden osv osv..) samt fylla en tre liters dunk med... hm, äppeljuice.

HJÄRTA I FOKUS I 48 TIMMAR

UPP OCH NER, NER OCH UPP

Från att ha gått upp under graviditeten till att gå ner graviditetskilona och 7kg till för att sen gå upp igen, tack vare medicinerna och totalstopp i motionen, har gjort mig viktnojig vilket jag inte trivs med. Eller kanske viktnojig är fel ord, kanske mera plufs-medveten. 

Nu har jag fått grönt ljus för att trappa ner mina medicindoser och röra på mig igen och jag hoppas att kroppen stabiliseras och hittar tillbaka till det normala. Så både kropp och knopp kan må bra.

NYA TAG

Efter en paus sedan maj (?) var jag på min första springtur igårkväll. Med läkares välsignelse. Med hade jag Yngve som såg till att rundan blev mer som intervall träning, om vi ska säga det fint.

TELEFONSAMTALET FRÅN CENTRALSJUKHUSET

Lungläkaren ringde redan idag. Jag hade telefontid imorgon. Kardiologen har ännu inte sagt sitt men enligt magnetundersökningen och lungläkarens tolkning är hjärtat ok. Mitt hjärta är ok.

DEN ÄRLIGA SANNINGEN

Jag är helt slut. Jag har ingen ork. Eller kraft. Absolut minimal ork. Mitt huvud är trött och min kropp är lat. Jag kan inte bära mycket och skulle gärna sova mest hela tiden. Men det skiter jag i. När krokodil vaknar drar vi iväg mot babyklubben.


EDIT klockan 15:21: Hon valde att sova närmare 4 timmar i sträck så någon babyklubb hann vi inte med.

TÅRAR OCH REGN

Idag är det härligt kyligt och regnigt. Jag försöker smälta gårdagens besked; sarkoidos i hjärtat. Vad känner man då? Sorg och besvikelse.

Efter två veckors pickande, påtande o.s.v konstaterade hudläkaren och ögonläkaren att det inte finns tecken på sjukdomen i ögon eller på huden och lungläkaren vågade påstå att sarkoidosen i lungorna har minskat. Lättnaden som kom försvann snabbt under hjärtultrat. Nu är det bara att vänta på vidare intruktioner och försöka acceptera situationen.

I eftermiddag ska jag äntligen träffa vänner, krokodil är tillräckligt frisk för att kunna umgås igen. Helgen ska jag spendera i lugn och ro med min familj innan det igen bär av mot Budapest på måndag morgon. Till min efterlängtade och älskade man och vovve.

NÅLDYNAN

Exakt 10 kallelser till 4 olika polikliniker utspritt på 7 dagar. Finlandsresan närmar sig och av någon anledning känns det lite skrämmande.

FORTSÄTTNING FÖLJER

Nu finns det misstankar om att jag även har sarkoidos i hjärtat. Oj. I väntan på ännu fler undersökningar ska jag leva försiktigt med ett förbud på all pulshöjande aktivitet. Jag försökte få sambon att förstå att dethär med att dammsuga helt klart nu faller på honom men inga sympatier där inte.. Kanske jag fortsätter dammsuga men hoppar över pilates.

EN VECKA SENARE

Efter en vecka i Finland är vi nu tillbaka i Budapest för att vila ut. Det är tungt att ha semester. Krokodil har skrattat så hon storknat sedan vi kom hem, Yngve kom hem för en timme sedan och verkar vara deppad över att vara tillbaka. Kan det finnas för bra hundskötare? Varsågoda, här är en drös bilder.

Hos svärfar. Myggen fick oss att svänga om efter en minut

Wolfi, vår kära Wolfi

Sedan blev det midsommarbröllop. Bruden slängde buketten på mig mest hela kvällen.

Vi delade upp vår tid jämlikt mellan alla våra föräldrar. Därför blev det två nätter hos min far. Nej, detta är inte min far, utan deras hund. Söta Pico.

Hos moffa fick krokis gunga

Medan mor och far solar får barnet göra situps. Här på stranden i Kalax

må-ons spenderaders på sjukhus och däremellan såg jag ut som en robot

3 stränder hann vi med under våra 7 dagar i Österbotten. Ljuvliga timmar i solen

Dopp som jag redan längtar efter

Hon kunde inte få nog av mommos korg med leksaker

ADJÖ

Idag packar vi. Idag är vår sista dag hos mamma, släkt, vänner och byn innan vi återvänder till staden, vardagen och våra saknade män. Det är på tiden, även om jag njutit av att se alla kära. Jag längtar att få ta det lugnt och vila ut, inte ha fullspäckat besöksprogram varje dag. Min ledvärk har blommat upp igen. Jag är ju faktiskt sjuk, även om jag inte hela tiden kommer ihåg det. 

SLUT PÅ BRÄNSLE

Åh fy, vad jag är trött idag. Riktigt olidligt trött. Jag måste sova lite till.

PAPPERSARBETE

Den regniga måndagen till ära ska jag ordna upp allt tråkigt. Rätt så skönt att beta av mina oändligt långa "to do" listor och kanske få lite ro i själen. Fylla i blanketter, ringa samtal, söka kvittanser osv. FPA, försäkringsbolag, lungpolikliniken vid VCS, Helsingfors universitet.. Är man sjuk har man inte tid att vila. Sen livar jag till dagen med att träffa saknade vänner och ett varv via stan (tar högst 30min så är det gjort).

NYTT LAND - NY DIAGNOS

Dagen spenderade jag på Vasa centralsjukhus. Ut kom jag med en ny diagnos, sarkoidos, en bindvävssjukdom i lungorna. 

Hemma hos mommo med alla nya leksaker

Från gårdagens Budapest-Helsinki-Vasa resa

ÅKER HEM-HEM

Idag skulle det klippas men det är nu avbokat. Jag ballar inte ur, det får bara bli lite senare. Nu prioriteras klumplederna!

Nu är väskorna packade, allt är med (?) och det är dags att hoppa i taxin mot flygfältet. Klumpen i bröstet blir större, jag måste pussa mina män hejdå.

UT I SOLEN

Jag har slängt i mig tillräckligt med värktabletter för att nu fara iväg på ärenden, de sista inför resan. Mycket lämnar och spretar, ogjorda listor och förfallet hemma. Vilket jag inte gillar alls. Men något ska jag ännu hinna pricka av mina otaliga listor.

MIN DAG I SOFFAN

Förbannade fot. Den sväller genast jag ens tänker tanken att det börjat gå om. Nu provar jag att bosätta mig i liggläge på soffan. Hoppas kutya och baba (som det heter på ungerska) samarbetar. Jag ska äckla er med en bild på skrället.

vart tog dendär knölen vägen?