KLOCKAN 18.46 ÄR DET REDAN MÖRKT SOM I EN SÄCK

Dagen till ära fick krokodil nya strumpor

Hennes far hoppar hopprep och det framkallar alltid skrattsalvor hos denna lilla tjej. 

Jag förstår henne till 100%. 

Det är underhållning på hög nivå då mannen bara kan hoppa då han vevar baklänges.

Sedan fick hon ett grattissamtal från farfar i Finland.

Yngve hörde ordet farfar och var så säker på en träff omedelbums.  Nu ligger han och suckar och är mäkta besviken.

EN HEMMASAMBOS BEKÄNNELSE (OBS! TRÅKIGT!)

Något som jag ogillar är att para ihop mannens strumpor. V A R J E gång har jag parat fel och det hörs en hopplös suck från garderoben. Och varje gång säger jag att det var sista gången! Sen kommer nästa gång då jag ser den oparade strumphögen och tänker "hur svårt kan det nu vara?". Nu har jag gjort det igen och är riktigt nöjd med resultatet

SOM EN LIKVÄRDIG FAMILJEMEDLEM

Denna vecka har Yngve börjat behandla krokodil som en människa. Han drar varsamt strumporna från hennes fötter, precis som han gör på oss. Bäst är strumpbyxorna, han gillar utmaningar. Han ger sitt tuggben åt henne för att hon ska gömma det åt honom och gnäller då hon inte gör det. Den dagen hon böjar kasta mat åt honom kommer hon att vara favoriten. Krokodil gillar även honom, skrattar gott då han nyser och räcker ut handen så att han ska pussa den, slibbigt, men omöjligt att kontrollera.

STRUMPTJUVEN