SMÄRTA

Igår kväll kände jag av det, inatt tog det ont och imorse var det ren smärta. Mitt vänstra knä går inte att böja utan att jag skriker till. Knäet tål tyngd men inte rörelse. Det har blivit lite bättre men dagens planer är avbokade, jag kan inte bära krokodil i bärsele då jag knappt hålls på benen själv. Vi blir hemma och försöker förvandla denna soptipp till ett mysigt hem igen.

VARFÖR ANVÄNDER VI INTE VAGN?

1. Vi bor högst upp, ingen hiss

2. Ibland omöjligt att ta trattoaren och inte kul att gå med vagn på körbana

3. Ofta parkerar man halva bilen upp på trattoaren, lite rum kvar för oss då

4. Trång helt enkelt. Och manduca/ergo baby är suveräna

KÖSZÖNÖM OCH SZIA

Ungrarna är ett artigt och hjälpsamt folk (nu drar jag alla över en och samma kam, lite som att finnar är inåtvända och bär kniv). Undantaget är kassatanterna i närbutiken Match som fnyser något varje gång och slänger kvittot på mig. De gillar verkligen inte mig, idioten som inte förstår systemet med varukorgarna.  

Nåja, till saken. Artiga och hjälpsamma. Då jag är ute i farten med bebis i bärsele så får jag inte stå i buss/metro/spårvagn, folket stiger upp och insisterar att jag ska sitta, grannar bär väskor åt mig, folk vill även plocka upp Yngves skit, men där drar jag gränsen. Människor hälsar på Yngve, vinkar åt honom från bilar och jag undrar hur han känner så mycket folk?

Få talar engelska, men rätt så bra går det ändå. All kommunikation känns lätt efter  ett halvt år i Taiwan. Då man inte har ett språk gemensamt, tar man till alla världens språk. Igår talade jag italienska med granntanten och tyska med en portvakt och jag kan inte mer än tre ord av dessa språk. En morgon tyckte mig se Borat här på vår gata, men det var bara en välklädd ungersk man som talade lite väl högt och kunde bättre engelska än de flesta här..

Man kommer långt med att vara artig och hjälpsam. Och med att ha tålamod. Och jag  ljög, jag trodde inte det var Borat, jag kom bara att tänka på Borat.

 

HEMMADAG

Idag är vi hemma hela dagen. Det ska tvättas, städas och allt annat som inte blivit gjort de senaste dagarna. Krokodil sover sin andra tupplur för dagen i vagnen, som för tillfället står i vardagsrummet. 

Hittills har vagnen inte varit utomhus så det blir att använda den här inne istället. Inte kan den ju bli oanvänd efter allt ojjande och den grymma beslutsångesten som vagnköp innebar för mig. Ja, jisses då jag nu tänker på pärsen så förstår jag hur onödigt det var (och varför en och annan inte orkade lyssna på mig). Nu ha jag tre vagnar (!) och ingen är i aktiv användning. 70- och 80- tals vagnarna står hemma i Finland och väntar på något medan Britaxen är med oss här. I Budapest är det bara manducan och ergobabyn (bärselar) som är i användning. Varför använder vi inte vagn här? Ja, det tar jag en annan gång.