Ungrarna är ett artigt och hjälpsamt folk (nu drar jag alla över en och samma kam, lite som att finnar är inåtvända och bär kniv). Undantaget är kassatanterna i närbutiken Match som fnyser något varje gång och slänger kvittot på mig. De gillar verkligen inte mig, idioten som inte förstår systemet med varukorgarna.
Nåja, till saken. Artiga och hjälpsamma. Då jag är ute i farten med bebis i bärsele så får jag inte stå i buss/metro/spårvagn, folket stiger upp och insisterar att jag ska sitta, grannar bär väskor åt mig, folk vill även plocka upp Yngves skit, men där drar jag gränsen. Människor hälsar på Yngve, vinkar åt honom från bilar och jag undrar hur han känner så mycket folk?
Få talar engelska, men rätt så bra går det ändå. All kommunikation känns lätt efter ett halvt år i Taiwan. Då man inte har ett språk gemensamt, tar man till alla världens språk. Igår talade jag italienska med granntanten och tyska med en portvakt och jag kan inte mer än tre ord av dessa språk. En morgon tyckte mig se Borat här på vår gata, men det var bara en välklädd ungersk man som talade lite väl högt och kunde bättre engelska än de flesta här..
Man kommer långt med att vara artig och hjälpsam. Och med att ha tålamod. Och jag ljög, jag trodde inte det var Borat, jag kom bara att tänka på Borat.
du e som mommo - talar modigt med alla, oberoende språkfärdigheter :) nu har jag förresten flygbiljett! jee!
SvaraRadera