Så fint jag tänkte innan krokodil fanns. Inga plastleksaker, krimskrams eller gosedjur i mångfald skulle mina barn ha. Mer i banorna med hållbara leksaker i trä, böcker och välvalda mjukisdjur. Ha. Under det senaste året har jag fått glömma sådant trams och bara acceptera att det sakta men säkert smyger in ett och annat i mitt hem. Gåvor och till och med jag själv har syndat och öppnat dörren för leksaker som inte fyller mina tidigare kriterier.
Det nyaste, och för tillfället det käraste tillskottet.
En rosa, fluffig och glittrig enhörning.
En gåva av krokodilpappas vän.
Inte ens lunchen kunde ätas utan fluffkatastrofen under armen.
Exakt sådär har vi det också. Jag har varit en träfantast så långt att jag inte tänkt ha alls plast. Men nu har hon till och med saker som låter och gillar det :) Däremot så fäster hon sig inte vid mjukisdjur hittills. Tycker dom är lite roliga men inget mer.
SvaraRaderaHeidi: Ganska lätt är det sist och slutligen att släppa in dessa leksaker när man ser hur mycket de små gillar dem. Även om principerna gnager där i bakhuvudet. Allt kan man inte kontrollera.
SvaraRadera