Vår krokodil var inte ens 1 månad gammal när hon döptes i Närpes kyrka av sin farfar. Det var en så rörande ceremoni att en och annan bölade, jag var nog helt klart värst, även om min syster (krokodils ena gudmor) och min mamma inte var så mycket bättre. Jag miste kontrollen över tårarna vid "sol" i måne och sol, som förövrigt var den inledande psalmen. Värsta/finaste stunden var när krokodils yngsta faster (och gudmor) sjöng åt krokodil. Jag kan fortfarande inte läsa texten till sången eller se på filmen som min far smygfilmade utan att tårarna trillar. Ändå pinar jag mig och ser på filmsnutten ibland. Vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar