06:30 promenaden känns varje morgon lika tung. Jag kryper fram från värmen under duntäcket och går raka vägen till hallen för att klä på mig ytterkläderna. De hemlösa sover fortfarande i sina sovsäckar längs gatorna, gatuputtsarna är inte färdiga med nattens arbete och luften är fortfarande kall. Med sömn i ögonen och hes röst försöker jag uppmuntra Yngve att gå ännu ett kvarter och sedan ett till. Man behöver inte vara rädd för varenda ljud, trafik, människor som går snabbt och prasslande skräp. Vi är båda lika glada att vända hem för att fortsätta sova en liten stund till. Idag fick jag sova en hel timme till innan den minsta harklade och hostade i sin säng för att meddela att hon vill börja dagen. Vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar